Sandra´s Vita Vrå

Jag vill bara meddela att jag lever...
Bloggen är inte mitt prio 1 just nu. Utan nu ligger fokuset på denna höst.
Jag är trött, less, orkeslös och gråter för minsta lilla, känner ingen motivation för nåt och vill bara vara för mej själv.
Jag som trodde att jag skulle klara mej detta år. Men de var väl för att förra året gick så bra. Jävla höstdepression!
Jag har funderat på att börja på ljusterapi. Men de ska göras på morgonen för att inte förstöra nattsömnen. (som att den är bra ändå)
Jag har hittat en grej som ser ut som en Mp3 spelare ungefär. Det är hörlurar (utan ljud men med ljus), som man stoppar in i öronen för att ge hjärnan ljus.
De är inte ögonen som behöver ljus utan hjärnan.

Jag tror att de kan fungera. Men med stort M! Den kostar 3000 spänn.

Idag ska jag och Anders klä på oss varma kläder och ta en promenad runt sjön. De är ljust ute och solen glimtar till emellanåt.

Så vad har hänt sen sist? Ingen aning. Jag lever i nuet och kommer knappt ihåg vad jag gjorde för 1 timme sen...

Jag har åkt på urinvägsinfektion IGEN! Lyckan är total... NOT! Innan jag gjorde min titthålsoperation hade jag också UVI. Men jag självbehandlade den genom alla huskurer. Men eftersom jag åkt på de igen så kanske inte bakterierna försvann.

Imorn ska jag jobba. Känns ok. Men ändå inte helt bra. Vet inte varför. Har förmodligen med att göra att jag känner mej orkeslös. Mitt tålamod tryter och jag vet inte vad jag vill. Jag vill göra nåt annat. Men vad? Jag är trött på denna stress som är helatiden överallt. Inte bara på jobbet utan även i allmänhet. Klart att jag känner mycket stress på jobbet, jag tillbringar mer tid där än vad jag gör hemma. Vilket jag tycker är fel. Men livet ska tydligen vara så.
Jag önskar att man bara jobbade 4 dagar i vecka och då 6 h/ dag. De tror jag skulle resultera i mindre sjukskrivningar, och färre som går in i väggen. Vilket borde resultera i mindre vikarier ( som kostar) som då resulterar i att företagen tjänar på de.

Nu ska jag gå och gräva en gropp där jag ska begrava min bitterhet. För de är de perfekta ordet just nu.. JAG ÄR BITTER! Men jag vet om det!

Btw Så har katterna (hunden?) fått tag på mussvansen. Jag vet inte om dom har fått tag på hela musen och då käkat upp den, eller om de bara är svansen dom fått tag på.
Svansen hittade jag iaf i vardagsrummet. Mysigt!

Den är hårig och där den borde suttit fast är de blod....

Killarna röjer värre  än någonsin.
Jag har deras mat stående i en big pack burk med lock, som ska stå i ett skåp. Men jag råkade glömma den på diskbänken och när jag kom ner i går morse så låg den på golvet och maten var nästan slut. Kattskrällen. Jag har mina aningar om vems idé de var. Jag tror att de var Movitz. Han är värre en jag vet inte vad. Han är elak också. Rätt som de är blir man attackerad. Men vad gör de? Jag älskar mina gullklimpar! Vegas är ju lite lätt handikappad. Han är lite trög. Idag när jag satt och käkade frukost hoppade han upp på bordet. Jag sprutade med vattensprutan och han sprang iväg. De tog 2 sekunder, sen var han tillbaka igen. Jag spruta igen, men han satt bara kvar. De slutade med att jag spruta på honom ca 7 gånger innan han hoppa ner. Dock inte för gott. Han var lika snabbt uppe igen... ♥

Idag fick dom sin första kur (av mej) avmaskning. En halv tablett i smör. De va mumma. Vegas spotta ut tabletten och när Movits tänkte ta den åt han upp den fortare än kvickt :D

Nu ligger dom utslagna i soffan och myser.



Jag har även tagit bort stygenen i handen. Ont som satan gjorde de! Inte hade de läkt som de skulle heller. Jag vet varför. Jag har ju lyckats dra upp de ett antal gånger. Nu är jag tejpad och hoppas på att de kommer läka snarast!