Att få barn är inte alltid en dans på rosor!
Ni som läst bloggen, eller iaf presentationen om mej till vänster, vet vilket helvete vi gick igenom för att kunna få barn.
De som var ett helvete för oss kan för andra vara ganska självklart.
Jag tar ingenting för givet längre och uppskattar min familj och vänner så otroligt mycket!
Jag blir fruktansvärt arg på folk som använder abort som en typ av preventivmedel. Och tro mej! Det finns!!
För varje abort man gör så minskas risken att kunna få barn. Tänk på de! Använd skydd istället!
Iaf de va inte de jag ville predika om.
Jag vill bara berätta vad en sak som hände igår som fick mej varm i hjärtat och bli ännu gladare för min Vilgot.
Igår när jag och Vilgot kom ut från Konsum i Gnesta hörde jag en röst bakom mej som frågade mig om det var en prins eller en prinsessa jag hade i vagnen.
En prins svarade jag. Han tittade ner i vagnen och beundrade Vilgot och gav (som många andra) fina kommentarer om hans ögon.
Den här mannen var närmare 70, bröt på vad jag skulle tro tyska och gick med rullator.
Han sa att de är gudagåva att få barn. Jag kunde inte annat än att hålla med. Han berättade även att han och hans fru aldrig kunde få barn.
Han sa att man blir lite sentimental när man ser barn.
Jag blev nästan tårögd när jag tänkte på hans lilla historia och våran historia.
Idag finns de ju hjälp att få för att kunna bli gravid. De är såklart inga garantier att man blir de, men när den här farbrorn och hans fru var i skaffa-barn-åldern så kan jag inte tänka mej att den hjälpen fanns.
Sen blev ja ytterligare lite tårögd när jag tänkte på deras ålder och att dom är alldeles själva. Såklart kanske de har vänner och så, men inga barn som kan hjälpa dom med diverse saker om så skulle behövas. Eller bara de där att veta att de ev finns nån som "finns kvar" när dom gått ur tiden..
Självklart är ju inte de nån självklarhet att de skulle bli så ändå.. Men mina tankar drog iväg åt de hållet..
Jag tycker att de pratas alldeles för lite om att man inte kan få barn. De känns mer eller mindre tabu att prata om det. Lika så missfall. De ska gärna tystas ner, eller så ska man helst inte prata om det alls.
Men vet ni, 10-20% av alla kända graviditeter slutar i missfall. Tänk då de som inte vet att de är gravida...
Vi pratade inte heller om våran kamp till en graviditet. Anledningen var att man skäms. Helt fel! Men så var de. Man kände sig misslyckad att inte kunna få nåt så självklart som ett barn.
Idag vet jag att ingenting sånt är nån självklarhet.
Jag vet dessutom att jag har hjälpt några att prata utan att skämmas om det. Det gör mej glad. Att veta att JAG, tack vare min öppenhet (nu i efterhand) har hjälpt dom att våga prata/skriva och söka hjälp för sin barnlöshet.
Vilka fina ord!
Jag vill bara krama om er OCH farbrorn :)
Och jag blir tårögd bara av att läsa detta!
Tack så mycket :)
Nämen gud vilken rar man som kom fram till er och sa så :) Åhhh jag blir helt varm i kroppen när jag hör sånt! Ha en fin helg du med kram!
Ja för två veckor sen kände jag att jag inte orkar bli behandlad som luft längre. Jag vill må bra känna mig levande och så vill jag att Isak ska växa upp i en familj där man pratar med varandra visar kärlek och skrattar och faktiskt har ett gemensamt liv! Detta är inget vi haft på 1 1/2 år och vårt förhållande var bara så fel. Så det blir bäst för alla 3 att leva på olika ställen. Nu ska bara J lära känna sin son också så han kan ta sitt ansvar! Isak reagerar inte speciellt när han träffar honom och det har väl gett honom ett wake up call. Jag känner bara att jag är helt färdig med honom. Han har fått så jävla många chanser och det har alltid slutat med att jag är sårad och mår dåligt så nu är det må bra som gäller, men jag mår trots allt ganska bra. Har ju skyddat mig från detta sen jag fick reda på att jag var gravid så jag har bearbetat detta sen dess. Dock är ensamheten jävligt tuff men det löser sig väl det med när tiden är rätt :)
Tack!!
Tänkvärda ord..... Har äntligen blivit gravid med ett levande litet foster, efter 3 års försök..
Fortfarande ofattbart, och man vågar inte riktigt hoppas....
Kram
Jag älskar dig såååå mycket och är så lycklig att det fungerade till sist. Puss på dig och Vilgot.
Å så rart :-) åh på ett sätt var det ju tur att ni fick kämpa lite för annars hade ni ju inte fått just Vilgot ;-) Det var ju liksom honom ni väntade på :-)
Tack för att du delar med dig av er historia, din och din mans kamp. Det är en ära att få följa dig, din man och Vilgot på allt ni hittar på. Ha en bra helg
Sandra! Hur orkar man? Skulle behöva några tips....
Fint inlägg! Skulle väldigt gärna vilja veta din åsikt när de gäller barnpassning som jag skriver om i mitt senaste inlägg. Vore väldigt snällt om du gick in och lämna en kommentar :)
Hej vännen!
Vilket fint inlägg du skrivit. Känner såå igen mig, som du vet. Nu är vi satta i ivf-kön men jag har ändå en förhoppning om att det kanske tar sig spontant ändå. Är glad att hjälpen finns och jag håller tummarna att vi får vår lilla bebis snart. Stor kram!
Vad fint skrivet <3
...och vilken gullig kommentar av Jos :-)
