Besiktning av Lilleman

Idag har liten varit på Bvc.

Och heeey! Kan ja ha grädde i patsen?

Lilleman klarade besiktningen med bravur! Han har nu stigit och ligger över sin kurva! Nu kan minsann ingen säga nåt om att han inte går upp som han ska..!! Ja träffa iaf en supertrevlig sköterska! Henne vill ja fortsätta ha! Han har vuxit på längden också.

Inte lite heller..

Nä han är numer 56,5 cm lång! ( kanske en blivande basketspelare??) när han föddes var han 49 cm lång.

Han väger numer 4240g, ( inte konstigt att ja får mjölksyra i armarna av att bära honom) när han föddes vägde han 3270h, o dagen efter hade han gått ner 100 g..

Fina biffen! Min ögonsten. Mitt allt! Kärlek!

En annan sak... Ja har ju kört med minifom, och tyckt de hjälp. Men idag har ja skippat de helt, och döm av min förvåning när liten inte haft ont alls i sin lilla mage! Så nu har ja skippat de!


Bvc = stress

Idag har jag hör och häpna tagit mej tiden att starta datorn här hemma.. Den har lixom inte längre prio 1 i mitt liv...
 
Vilgot och jag har äntligen kommit in i nattrutiner.
Han käkade kl 22, nästa gång han vaknar var 00.45, då blev de mat, och gången efter de vakna han 3.45 då blev de mat och blöjbyte..
Han sover alltid mellan 3-4 timmar per natt innan de är dax för mat. Och de är oftast runt halv 2 tiden han vaknar första gången...
 
Igår var ingen rolig dag. Han hade jätte ont i magen. Vi kör med Minifom och magmassage. Idag ska jag även köpa Sempers magdroppar. I hopp om att de blir bättre.
De gör så ont i hjärtat när Liten har ont i magen och man känner sig såå hjälplös.
 
Vi har dock kommit på ett sätt att ligga på för att underlätta magonda :D
 
Mitt lilla troll.. Så underbart fantastisk! Kärleken till honom går inte alls att beskriva ♥
 
I eftermiddag ska vi till bvc. Ucsh vad jag ogillar att åka dit. Jag tycker bara att de är sån stressfaktor att åka dit för att väga.
Jag ska även köpa hem ersättning... De är bra att ha hemma ifall att nåt händer.. Dessutom är ja så stressad hela tiden så jag skulle inte bli förvånad om mjölken sinar bara för de...
 
Nu ska ja kanske göra nån nytta här hemma.. Hade först tänkt åka iväg till Hedlandet, men jag orkar inte, och har ändå inget där att göra...

Slappisar

Igår blev jag och Vilgot smygfotade.. Av vem? Jo av min kära make.. Han passade på medans jag och Vilgot tog en tupplur på sofflocket :)


The first meeting

Igår packade vi in hela familjen (utom katterna) i bilen för att bege oss till nynäshamn.. De var 100 år sen de var OS där så de har varit en vecka med jippon där.. Vi åkte dit, mellanlandade i ösmo för Vilgot ville ha mat. Vi packade ut hund och bur och packade istället in mamma och pappa för att fortsätta färden mot nynäs... Där nere var de smällhett. Jag hade jeans på mej och dog lite av värmen. Vi satte oss på rotundan, där drack härskapet varsin öl. Jag blev därmed chaufför. Ingela och hennes engelsktalande kille kom förbi och beskåda Vilgot. När dom druckit klart gick vi hamnen bort för att handla inne på Rökeriet. Massa gott! Sen åkte vi hem till mamma o pappa. Dit kom Monica för att beskåda mitt underverk. Sen blev de grillat!! Massa gott! Efter mat och fika kom familjen Rensbo. Dom ville också beskåda vårat underverk... När klockan blivit 21 var de dax för oss att åka hem. Både jag och Anders var heeeeeelt slut. Så när vi kom hem igår vid 22 tiden gick vi och la oss på en gång. Idag gick vi inte upp förrän 12!! Galet! Fast vi sov inte hela tiden.. Mesta av tiden gick att mysa med lilleman. Nu är jag och lilleman bänkad framför tv! De är fotboll. Så lilleman har fin kostymen på.


En ring på mitt finger

Åhh som jag har längtat och som jag har saknat denna skönhet! Min älskade vigselring sitter äntligen på sin plats igen! Visst de känns lite ovant, men imorn kommer de kännas som vanligt igen. Vågar man sig på att pröva ett par jeans från innan graviditeten? Nja... Inte än... Höfterna mina är sakta men säkert Påväg ihop igen.. Men de tar sin lilla tid.. 15 kg har ja gått ner nu.. På 3 veckor.. Men nu räcker de. Nu är ja normalviktig och de är de ja vill. Nu ska ja amma klart sen krypa ner under täcket och hoppas på sömn.. Jag gick upp tidigt idag och har inte sovit nån middag...


Bra dag!

Jag har den hör veckan bara varit hemma med Vilgot. En av anledningarna är att jag inte riktigt vågat mig iväg, och en annan är att jag inte har haft nåt jag behövt göra... Känns onödigt att sätta oss i bilen bara för att... Men igår fick ju ja en utbetalningslapp. Så idag hade ja en anledning till att åka iväg. Jag och lilleman packade in oss i bilen strax innan 10.30 ( ja hör o häpna så va vi vakna då ;) ) Jag skulle till banken och Apoteket. Jag drog iväg ett sms till familjen Sääw för att se om dom ville möta upp mig för en fika. De ville dom. Så vi möttes upp och käkade lunch. Jag hade visserligen precis käkat frukost innan ja drog iväg.. Vilgot sov istortsett hela tiden. Han somnade innan vi hann lämna hemmet och vaknade inte förrän vi skulle bege oss hemåt.. Då ville han ha käk. Tror att mycket är tackvare Mariefreds gator om bara består av kullersten :) Allt gick superbra och jag känner sån lättnad.. Jag skulle bara vilja ha en spegel så jag ser honom.. Han sitter ju bakom mej... Så de skulle kännas bättre för mej.. Får åka in på jula imorn och köpa en ;)


Blommor i massor

Dagen har blivit sömnlös, så ja hoppas att natten blir lika bra som natten som va... Idag har vi haft Lisa på besök. Vi har suttit på altan och haft skrikfest nästan hela dan... Vilgot har knappt sovit nånting på dagen.. Inga längre stunder iaf.. Han har bara velat tutta hela tiden.. Lisa var super som gick med Zina upp till skogen så hon fick göra sina behov.. Lisa hade även med sig fikabröd och en jätte fin orkidée till mej. Hon hämtade även in posten och döm om min förvåning när jag fick en utbetalningslapp på 10000 kr :) tackar! Ja kanske borde köpt en lott idag :) När hon sen åkte så började jag med maten. Vilgot hade äntligen lyckats somna utan att vara på mej.. När Anders kom hem stod (ordagrant) maten på bordet. Jag fick en enorm bukett blommor av honom.. <3 Nu ska ja fortsätta amma o kolla på Ernst..


Utslagna hjältar

De är 2 utslagna hjältar som har deckat i soffan nu på eftermiddagen. Jag och Vilgot har ju haft finfrämmande idag. Vilgots fina morfar, moster och kusiner har varit hör och busat. Måns, Anton och Jessica har även badat i baljan som Måns kallar de... Han syftade då inte på Vilgots lilla badbalja, utan på våran stora pool ;) Gullungar! Jag älskar mina syskonbarn. Nästan lika mycket som jag älskar min Vilgot.. När dom åkte hem la ja och Vilgot oss på soffan. Vi var rätt slut. Jag somnade på 2 sekunder.. Och vaknade när Anders ringde.. Hoppas natten blir lila bra som de senaste 2...


3 veckor

Idag blir världens sötaste Vilgot 3 veckor. De är verkligen sjukt hus snabbt tiden går.. Snart har han moppefjun på överläppen, eller ännu värre, snart har han väl flyttat hemifrån.. En sak som mamma sa som jag inte tänkt på.. Tänk att denna söta lilla rumpa senare ska bli ett hårigt karlarsle.. DET är mest skrämmande!! Hursom.. Idag kommer bästa syster med kusiner och morfar på besök. Underbart! Ja älskar min familj och önskar så att vi bodde närmare varandra. Jag vill att dom ska vara en del av Vilgots liv. Att Vilgot ska känna samma trygghet som pojkarna (Anton & Måns) gör hos mormor och morfar. Jag hoppas så att de kommer bli så. Mina föräldrar betyder så otroligt mycket för mej. Ja vet inte hur många gånger ja kan ringa till dom vara för att. Jag behöver inte vilja nånting utan kan bara ringa upp dom för att fråga vad de ska äta... Tro inte att de alltid har varit så här. Nej nej! Som tonåring var ja avskyvärd! Riktigt rebellunge som gjorde allt ja inte fick.. Ja var uppkäftigt, skolkade och var allmänt proppsig tonåring. Jag önskar ingen förälder i världen få en sån skitunge som jag var då. Men de var då. Nu är nu. Jag har helt vuxit upp och själv blivit en mamma. Just nu en livsnjutare, men kommer antagligen senare bli en riktig hönsmamma. De, trots att ja sagt att ja inte ska bli de... ;) Åter till lillprinsen! Natten har varit bra. Vilgot har sovit men jag har av nån anledning inte kunnat sova.. Men men.. Vad gör väl de? Får väl passa på att knopps lite när morfar, syster och kusiner kommer och underhåller honom ;) Juste, han har börjar intresserar sig av saker med starka färger.. Igår låg han länge och tittade på sitt färgglada bi i vagnen :)


Att uppskatta de få sömntimmarna

Inatt har varit en bra natt! Vilgot somnade kl 00.00, sen sov han till 2.15, då ville han ha mat. Vi somnade om igen vid 3. Nästa gång vi vakna var klockan 5, och Anders väckarklocka ringde samtidigt. Anders gav han ny blöja och sv. Mej fick han käk.. Efter maten lättade han på trycket och vi gick ner och bytte blöja igen.. Sen somnade vi om vid 6, vakna igen vid 8. Liten gnydde lite, men somnade om. Jag gick ner och öppnade till sotaren som skulle komma o sota o sen somnade jag också om.. Vi vaknade för 1,5 h sen.. Skönt! Nu käkar lilleman, så ja passar på att slänga in ett inlägg. Gött att appen fungerar, annars hade ja aldrig orkat blogga.. Ja skulle gärna vilja ut på en promenad idag.. Men ja får så dåligt samvete för Zina... Ja kan inte gå med henne.. Jag orkar helt enkelt inte hålla i henne om vi möter en annan hund. Och med barnvagnen skulle ja aldrig ens chansa...


Forza Bajen

Idag är de fotboll på dagens tv tablå. Lilleman är såklart med och supportrar.. Dock från vagnen, för han har somnat... Så kan de gå. Men han har ju tur-finsockorna på, så de kan väl inte bli annat än vinst?!


När trött bara är förnamnet..

Inatt har de inte blivit många timmar sömn.. Ja känner mej ungefär som på bilden nedan.. Mina ögon får i kors.. (fast, bilden togs mitt i en blinkning) Ja tror ja skippar att gå upp idag. De känns så. Jag och Vilgot är ensamma. Han ligger nu på mitt bröst och sover, där verkar han sova tryggt. Nappen är ett minne blott. Den har han de senaste dagarna vägrat. Nu ska ja försöka somna om. Eller försöka och försöka.. De är bara att lägga från sig telefon så somnar jag.


Finbesök & ångest

Idag har vi haft finbesök här hemma. Min mamma och pappa sr varit här. Med sig hade de massa mat! Så idag har vi grillat. Massor. Korv, hamburgare och kött. Så nu har både jag och Anders lunch imorn. Jag har dock världens ångest för imorn. Anders ska nämligen börja jobba imorn. Hur ska jag klara mej själv?? Ja inte själv själv. Men jag och Vilgot ska alltså få tiden att gå. Hur? Sorgligt. En annan sorglig sak med att han ska börja jobba är att han kommer missa så sjukt mycket av Vilgots utveckling. Jag vill inte de. Jag vill ju dela varje litet framsteg med honom som Vilgot gör... Nu ska ja mysa med min familj <3


Så fel

Tänk så fel de kan bli ibland när man ska skicka iväg en kommentar... :D


Min spänstiga kille

Jeeez vilken väder som nyss drog över oss. De åska, blixtra, regna och hagla massor!! Jag är som flera av er vet livrädd för åskan. Men ja klar de bra. Måste vara tackvare min ljuvliga son som ligger och snosar på min mage. Han ger mej ett lugn. Idag har vi återigen varit på Bvc. Idag för mätning, vägning och huvudomfångsmått. Min lilla kille är inte så liten längre.. Han väger nu 3740 g, är 53 cm (!!!!) lång! (han har alltså vuxit 4 cm på 16 dagar!) och huvudomfånget var 36,5 cm. Ska de fortsätta i den är takten är ja rädd för att de är en jätte som fötts.. ;) I vanlig ordning gillar han att pinka i de fria. Så när han låg på vågen passa han på att lätta på trycket :)


Att sova oroligt

De är verkligen varannan natt som Liten sover bra. Natten till igår sov vi som klubbade sälar och vaknade inte förrän närmare 3. Då var de dax för mat och blöjbyte...
Nästa uppvak var inte förrän 6.30 och då gick Anders ner och bytte blöja.. Han skulle ändå upp då, för att åka till Strängnäs och hämta en minigrävare...
Han är galen. Han håller på med uppfarten.. Igår skrapade han hela och idag åker han iväg och hämtar grus. 3 vändor änsålänge...
Men de kommer bli lysande när de är klart!
 
 
Idag gick inte jag och min lilla groda upp förrän kl 11. Men tro inte att de sovits tills dess.. Nää varje gång jag lyckades somna ringde hemtelefonen. När ja återigen lyckades slumra till började Lilleman skrika. När han somnade och jag återigen hade somnat ringde de igen! Och då var klockan endast 9...
Alldeles för tidigt för samtal när man är vaken mer än halva nätterna.
 
Ikväll blir de nog till att lägga ut telefonerna..
 
Min lilla groda sover nu. Fast oroligt. Jag vet inte vad de är. Nån fas kanske :O Eller bara nya intryck....
Igår var förövrigt BVC här för granskning.. :P
Nää vi fick massa papper och hon gick igenom lite saker...
Våran journal från Eskilstuna är på villovägar, så hon hade inte fått några papper från dom....
 
 
Juste en annan sak. Igår em ringde våran hemteleefon. De var läkaren som skrev ut pencillin till mig. Han ville kolla hur de var.
När jag sa att de fortfarande inte var bra, så berättade han att de inte är så konstigt då jag inte hade nåt urinvägsinfektion!!! Jag har alltså ätit pencillin helt i onödan...
De fanns inga bakterier på odlingen. Förmodligen är de bara en irritation jag har efter tappningen. Dock såg de både vita blodkroppar och blod i urinen.. Han gav mej rådet att fortsätta dricka mycket och hålla koll på mitt allmäntillstånd..
 
 
 
 

Att inte känna sig tillräcklig

Idag har vi varit på Bvc för kontroll av vikt. Liten väger nu 3576 g. Han går upp som han ska, men ligger lite i underkant. Tårarna började såklart rinna när hon sa de. Jag känner mej otillräcklig. De kombinerat med noll i nattens sömn resulterar i en dag med massa tårar. Jag tycker att han äter och äter och äter. Min fantastiska syster sa att ja skulle skita i vad de sa. Alla vågar är olika kalibrerade, och dom vet inte om han är i underkant förrän man vägt ett par gånger på deras våg. När vi kom hem igen käkade vi räksallad som vi köpte med oss från Vita Villan. Jag åt ett par tuggor och sen gick jag upp och la mig. Anders tog Vilgot som också sov. När jag sovit 2 h så vaknade jag. Samtidigt kom Anders med en hungrig Vilgot. Han käkade och sedan myste vi lite innan vi gick upp. Vilgot verkar köra på en metod dom jag inte alls är med på. Han kallar den förmodligen för Sova-varannan-natt-och-hålla-mamma-vaken. Imorn kommer Bvc hem och snokar. De är visst dax för hembesök. Jag kan inte alls förstå mej på de då vi var där idag.. Håll till godo säger ja, för de här är inget som kommer komma upp ofta i bloggen...


Pigg som en lärka

Igår var en trött dag. Så trött så tårarna rann för minsta lilla... Jag kände mej otillräcklig. Vilgot som fortfarande har ont i magen efter att han ätit skrek så mitt hjärta blöder.
Visst magen är betydligt bättre nu. Men den är fortfarande inte helt bra.
Kan de vara omogen tarm? Jag har läst nåt om de... Jag har iaf tagit bort kaffe, mjölkprodukter (äter ja endast laktosfritt, och gjort de i flera år) och sen har ja tagit bort chokladsaker... (Ruskigt svårt, då kylen är full med choklad, men allt för min prins)
 
Igår gick jag och la mej straxt efter 21. Jag läste en stund och när klockan blivit 21.45 somnade jag. Dock vaknade jag 22.10, av att Anders och Vilgot kom upp. Vilgot ville ha mat. När han ätit klart kom Anders upp och hämtade honom. Vilgot somnade, och vaknade inte ens när Anders bytte blöja..
Sen vid 2 tiden kom de upp och la sig.
Vilgot sov ju sedan 22.30, och sen sov han hela natten.. Han vaknade inte förrän 4, då fick han käk och en ny blöja. Sen sov vi till 9 och då vaknade vi men slumrade till till klockan blev 10.
UNDERBART!
Jag är sååå utvilad.
Och de är tackvare min underbara make som tog Vilgot så jag fick sova.. ♥
 
 
Idag har de inte gjort många knop här hemma... Jag och Vilgot har slappat. Vi tog även en powernap på 1 h. Så då blev ja ännu piggare :D
 
Nu poppar ja till Kicki, Bettan och Lotta på Lisseberg :D haha så bra! Eller?

Vilgots första kalas

Idag har Vilgot varit på sitt första kalas. Och inte vilket kalas som helst. Utan hans gammelfarfars 85 års kalas :) De va väldans trevligt :) Jag gjorde en tabbe idag. Jag har gjort den förut. Jag köpte en cola till Anders och skulle köpa en fanta exotisk till mej. Jag läste inte på lappen utan kollade på färgen och tog föregivet att de var den. Tills jag hoppade in i bilen och öppnade den och tog en klunk. Jag höll på att spy! Såå äcklig!!! Jordgubb & kiwi. INTE att rekommendera! Vi har gjort en till tabbe här i Lillebo. Igår gjorde vi korvstroganoff, storkok på två falukorvar, de gjorde vi för att vi hade både matlagningsgrädde och crème frech som gick ut i datum. De blev rätt mycket mat. Och för att katterna inte skulle käka upp de så ställde vi de på svalning i ugnen. När vi idag var i Katrineholm så slog de mej att vi har för böveln glömt maten i ugnen!!!! Så när vi kom hem var de bara att slänga de :( surt! Och fruktansvärt onödigt!!!


Som en tom pung

Jag kan inte förstå hur stor jag var för bara 2 veckor sen..
De är ju inte konstigt att jag saknar min mage. Nu är de mer likt en tom pung eller nåt. De var iaf min förklaring till Johanna idag :D
 
Åhh min fina fina mage... SAKNAR! Även fast jag har de finaste utanför så var de ändå så speciellt att vara gravid. Glans.
 
Snart ska Anders åka iväg och köpa chips. Vi ska ha myskväll och äta chips och dipp :D
 
Hoppas ni får en super lördag!

Slappisar

Jag och Vilgot ligger i soffan. Jag har sovit 30 minuter men skulle nog kunna sova ett par timmar... Idag har vi haft besök av Johanna och Daniel. Mycket trevligt! Anders är ute och fixar.. Han är för rastlös för att bara slappa.. De var jag också innan ja blev gravid, och fick Vilgot <3


Vacker/ fin utan mage?

Idag kon domen. Jag viset ju redan innan att de va urinvägsinfektion. Så nu har ja fått penicillin. Hoppas de inte rubbar Vilgots lilla mage... Har har ont i den ändå.. Efter maten får han som magknip. Jag undrar om man någonsin kommer känna sig lika vacker/ fin som jag gjorde när jag var gravid. Trots att jag gick upp 23 kg och sista tiden kände mej less och otymplig så kände ja mej ändå fin. Sen Vilgot kom för 1 vecka och 2 dagar sen har jag redan gått ner 11 kg. Om de ska fortsätta i den takten kommer de ju inte finnas nånting kvar av mej. Jag väger nu 60 kg, vilket känns rätt bra till min 170 cm långa kropp. Från topp till tå. Idag invigde jag mina nya skor :)


Hej urinvägsinfektion!

Jahapp! Då har man förmodligen åkt på urinvägsinfektion...
Jag har kissat blod och har ont!
Så jag ringde förlossningen eftersom jag inte visste vart jag skulle vända mej.. Jag är ju inte säker på att de var de.. Men hade mina aningar..
Hon sa att de är jätte vanligt att man får de efter man blivit tappad på urin... (När jag var på förlossningen blev jag ju tappat på 700 ml urin) eftersom de är bakterier på slangen...
 
Så nu har jag druckit 1,5 liter citronvatten i hopp om att de ska bli bättre...
 
Jag kan nog säga att de är första gången som jag ser fram emot att åka till läkaren....
 
Nu ska jag fortsätta kolla på film med min familj ♥
 
Här är förresten filten och tröjan som jag köpte igår :D
 

Lycklig!

Jag kan inte med ord beskriva min lycka över mitt fantastiska liv <3 Så mycket kärlek! Min lilla prins och min fantastiska make; JAG ÄLSKAR ER!


Nappen från himlen

Vilken natt! Herregud! Jag och lilleman gick och la oss vid 22.30. Vi låg i sängen och snackade lite och när klockan blev 23, somnade vi. Vilgot fick pröva sin napp för första gången. Han älskade den! Den nappen har gett mej massa sömn! Jag vaknade vid 2.30 av att brösten höll på att explodera. Så ja väckte honom för mat. Han sov mer än att va vaken. Inte ens när vi bytte blöja vaknade han. Vi somnade om och nästa gång vi vakna var de likadant. Ja fick väcka han för lite mat... Sen somnade vi om och Vilgot vaknade inte förrän närmare 10.00. Jag klagar inte! När vi gick upp ringde hemtelefon. De va från nån blomaffär i Gnesta. Anders hade fått blombud av sina arbetskamrater. Så gulligt av dom. Jättefin bukett. Idag har vi även gått en sväng på tokstansgata. Anders skulle klippa sig och jag behövde amningslinne. Lilleman fick en tröja och en filt också.


Vilgot klarade besiktningen

Idag har jag gråtit. Jag har gråtit för allt! *För att ja inte har några kläder, (mammabyxorna är för stora och vanliga för små)
* osten smaka konstigt
* för att ja fräser åt Anders och får dåligt samvete i samma stund
* för att vilgot är så underbar
* för att ja inte fattar skämt, utan tar de personligt
* för att jag är så trött

De är bara några av sakerna. Anledningen till alla tårar har säkert till viss del med hormoner och omställning.. Men framförallt pga sömnbrist!
Inatt har jag sovit sammanlagt 3 timmar.
Tanken är att ja ska sova nu. Medans Vilgot sover. Men ja kan inte.. 

Idag har vi varit tillbaka på BB för att träffa läkaren. Vilgot blev besiktad. Han klara det ;)
Han går även upp i vikt som han ska. Han väger nu 3457g. När vi blev utskrivna i torsdags vägde han 3170 g, då hade han alltså gått ner 100 g.

Eftersom Vilgot mer än gärna vill snutta, speciellt på nätterna, blev vi rekommenderade att pröva napp.
Jag som varit kluven till napp tidigare hade bestämt mej för att börja med napp senare om de skulle behövas. Nu har ja varit rädd för att amnigen ska bli förstörd. Men eftersom han går upp som han ska och äter som han ska så tyckte hon att vi skulle pröv de för att rädda mina bröstvårtor.
Så idg införskaffade ja mej ett 2pack MAM nappar som bu blivit kokade, och redo att prövas i natt.
Ja ska be till högre makter att de kommer ge mej fler sovtimmar.

Eftersom de här inlägget inte publicerades när ja ville så fortsätter ja skriva :)

Vilgot tappade nyss sin lilla navelstump..
De "firades" med ett premiärbad i baljan.
Till en början skrek han, men sen verka han gilla de och efteråt var han supernöjd!
Nu ligger han nerbäddad i en filt på min mage och är sådär söt så man inte kan sluta stirra på honom <3
 

Kärlek på en annan nivå

De så konstigt hur ens liv bara blir som ett helt annat bara efter nån dag. Man har ju vetat hur länge som helst att de kommer bli annorlunda. Men man vet inte på vilket sätt. Jag älskar mitt nya liv! Och skulle inte vilja byta med nån. Jag har min fantastiska man och våran helt perfekta son. Jag älskar dom så sjukt mycket, att ord inte går att beskriva <3


Min förlossningsberättelse

Jag har tänkt att jag ska försöka skriva ner min förlossningberättelse. Men jag vet inte när den kommer bli klar.. Lilleman vill ju rätt som de är äta, och då är de bara att släppa allt man har för att han ska få sitt :)
 
Natten till den 4e juli 2012,vaknade jag med fruktansvärda förvärkar. Jag var då i v 40 (39+3) Men eftersom förvärkar inte var helt ovanligt så tänkte jag inte så mycket mer på de, så jag försökte somna om.
Men de gick inte.
När klockan blivit närmare 2.30 började jag klocka värkarna då de blivit mer regelbundna. Då var de allt mellan 2-9 minuter. Jag tog 2 alvedon ihopp om att de skulle avta.
De gjorde de inte.
Istället blev de mer och mer intensivt och tillslut var de bara mellan 2-4 minuter mellan värkarna.
Jag försökte ta mej upp ur sängen för att röra på mej.
Då vaknade Anders och undrade var jag gjorde. Då var klockan närnare 3.30 och smärtan började bli olidlig.
Anders gick upp med mej, trots att ja sa till han att gå och lägga sig.
Han gick ut med Zina, då vi båda började förstå att nåt verkligen var på gång. Jag ringde förlossningen som tyckte att jag skulle stanna hemma ett tag till. Om jag stod ut.
Värkarna kom då med lite längre mellanrum och jag tänkte att de kanske inte var riktigt dax trots allt.
I samma veva som den tanken kom, kom värkarna oftare igen.
 
Vi blev hungriga. Och tur var väl de.
Anders dukade fram frukosten och jag åt mellan värkarna. Under värkarna hängde jag stående över Anders armar medans han masserade min rygg.
 
Tillslut,  när värkarna var så kraftiga så jag inte kunde annat än att gråta sa jag att nu står jag inte ut längre. Nu måste vi åka. (De ska då också tilläggas att vi har 40 minuter resväg till förlossningen.
Då var klockan ungefär 5.30
 
Vi kom dit. Vi parkerade i parkeringshuset och de var en bit att gå.. Ca 500 meter.. De var de längsta metrarna i mitt liv. Jag fick så sjukt mycket värkar så tårarna sprutade.
Vi kom upp på förlossningen blev mottagen av en jätte trevlig undersköterska.
Hon kopplade CTG på mig och kollade blodtrycket. Jag fick även lämna urinprov. (Kissa var inte nåt jag strävade efter då jag visste att de skulle komma en värk efteråt)
Jag fick ligga med CTG och de blev de skiftbyte. Då var klockan 7.00 tror jag.
 
De kom in en underbar barnmorska som hette Gunilla. (Gunilla skulle bli en av mina änglar under dagens gång) Hon var fantastisk! Hon hjälpte till att visa hur Anders kunde hjälpa mej på bästa sätt. (Han hade då redan gjort precis som hon visade)
Hon undersökte mej. Jag var då öppen 3 cm och hon skrev in oss.
Hon förklarade att för varje verk jag fick så skulle jag tänka att jag var ett steg närmare att få träffa min bebis.
 
Vi kom in på ett rum klockan 8.00.
Då gjorde vi oss hemmastatgade i rummet och jag försökte andas igenom mina värkar. Jag fick också en ståställning som jag kunde hänga på under värkarna för att avlasta Anders lite. (Jag vägde ju trotsallt 70 kg)
Klockan blev 9.15 och de var dax för oss att få lite frukost i oss. igen. För efter den skulle jag få 2 citodon.
Värkarna fortsatte komma i samma takt och när klockan hade blivit 11.00 blev jag rekommenderad lustgas.
(Ytterligare en räddande ängel under dagens lopp)
Efter första gången ville jag inte ha den. Ta bort skiten var mitt svar när ja kände hur allt snurra.
Jag fick förklarat för mej att jag inte kunde nöja mej med att prlva bara 1 gång. Men masken var fruktansvärt obehaglig att ha över både mun och näsa, och rädslan att inte ha nån kontroll fanns där. Samt rädslan att kräkas.
Men efter andra gången hade jag helt glömt bort de. Och lustgasen blev lite av en vän.
Jag blev helkonstig. I efterhand har jag fått berättat lite saker jag har sagt och gjort. Jag låg ofta och viftade på näsvingara, och pickade mig på näsan för att jag trodde de hade ramlat bort...
 
Klockan 12.15 kom narkosläkaren in. Jag skulle få epidural.
När de var dax sa Gunilla att nu höjer vi nog dosen på lustgasen (De här har jag fått berättat för mej och kommer inte alls ihåg hälften)
Jag var tvungen att ligga blixstilla. En sak jag kommer ihåg var att jag hörde att narkosläkaren sa Kan du komma bak lite här? Jag låg och funderade varför "nån" inte gjorde som han sa. Jag fattade inte att de var jag som skulle göra de. Så jag frågade. Pratar du med mej? Ganska självklart eftersom de var jag som skulle flytta bak.
Jag hade tydligen hotat honom. De hade visst gjort ont och jag hade sagt att jag måste nog spöa honom. :) haha..
När epiduralen satte igång att värka blev jag som en ny människa. Värkarna kändes ingenting!
Dom var tvungen att ta blodtrycket konstant i 30 minuter, och jag var tvungen att ligga på rygg. Att ligga på rygg verkade inte lilleman gilla. Hans hjärtljus sjönk. Rätt rejält.
 
12.45 Dock de hål på fostervattnet. Jag var då öppen 7,  nästan 8 cm. Lilleman fick en elektrod på huvudet för att hålla koll på honom. Allt såg bra ut.
 
Efter de var de dax för lunch. Anders fick gå ner i cafeterian och köpa mat. När klockan var 13.30 så ringde jag mamma,  pappa och syrran för att rapportera statusen.
Mamma tyckte jag lät pigg. De var jagocokså. Tack vare epiduralen.
Strax där efter blev de skiftbyte igen och epiduralen slutade göra sin verkan. Återigen fick jag börja med lustgasen.
Jag fick en ny barnmorska. Jessica, och en ny undersköterska. Lea. (Den förra undersköterskan hette Malin)
 
Klockan 15.30 blev jag tappad på urin. 700 ml. Så rätt så mycket med andra ord.
Jag hade vid de här laget fruktansvärt ont. Och när Jessica undersökte mej var jag öppen 9-10 cm
Dock ville hon att han skulle komma ner 3 cm till innan jag fick börja krysta... Då var klockan 15.45
 
Straxt efter de gick ander ut ur rummet för att gå på toaletten och då var de min barnmorska där och poff blev jag fruktansvärt illamående.
JAG KRÄKS!! Jag spydde som en gnu. Skit äckligt. (Jag fullkomligt HATAR att spy!)
 
 
 
Klockan 16.25 börjar krystvärkarna.
Och trycket mot arslet var nästan outhärdigt. Och tanken att veta att inte fick ha nån lustgas under tiden var inte kul. Anledningen till de var att jag var tvungen att va me.
Jag stod på knä och hängde över ryggstödet.
 
De gjorde så sjuuukt jävla ont! Tillslut blev jag helt slut. Jag kände hur energin hade försvunnit och jag trodde på riktigt att jag skulle dö.
JAG DÖÖÖÖÖR skrek jag. JAG DÖÖÖÖR!! Nånstans hörde jag att de skulle jag inte alls göra. Till svar gav jag. Men jag orkar inte mer!!!! Och poff kom en kick, precis som en demon flög i mej och gav mej sista energin.
Jag vrålade! Och poff.
17.20 Kom Lilleman ut.
Han skrek på engång och var skitförbannad. Eftersom jag satt på knä var de tvugna att torka bort allt äckel som kom i samband med lillemans ankomst, så de tog ett par minuter innan ja fick se honom.
 
Han var fantastisk! 10 minuter efter sa jag att jag skulle nog kunna göra om det igen.
 
Men den som var mest fantastisk var Anders. Utan honom hade jag aldrig klarat mej. Min egna hjälte!
När jag hade hamnat på rygg och fått lilleman på bröstet tog de ungefär 2 sekunder innan han tog bröstet och började suga.
 
Efter en stund behövde de kollas om jag hade spruckit. Då kom min älskade vän igen. Lustgasen.
Jag började tydligen yra att han hade stor pung.... Jag frågade också henne om hon någonsin hade sett sån söt bebis innan ;)
Jag hade spruckit. Lite lite grann. Jag fick sy några få, 3 st inre stygn och 1 yttre.
Vi mös, och grät.
Sen kom barnmorskan in. Jag behövde då gå på toaletten och kissa innan vi fick åka upp till BB. Jag som läst lite fastade för de då de kunde svida rätt rejält. Men icke.
De gick jätte bra!
 
Vikt: 3270 gram
Längd: 49 cm
Huvudomfång: 35 cm
HELT PERFEKT!
 
Vid 20.00 tiden blev vi uppkörda till BB. Där fick vi ett eget rum med varsin säng.
Då kom de jag absolut inte hade en aning om. De var eftervärkarna. De var ungeför som förvärkarna fast  inte lika långa...
De hade jag 2 dagar efter och de är nu borta.
 
 
 
 
Innan förlossningen har jag varit rädd. Jag ahr varit rädd att jag ska spricka, skita på mej och vara otrevlig mot Anders. Jag varken sket på mig eller sprack speciellt mycket. De lilla jag sprack var på "fina ställen" som hon sa. Och otrevligheten mot Anders... Jag hade bara bett honom hålla käften 1 gång och vara tyst en annan gång...
 
Vi fick åka hem redan dagen efter. De ville både jag och Anders göra. Katterna var hemma. Dessutom gick allt så bra, så varför ta upp deras platser där? Dessutom läker man bättre hemma, och är man kvar på BB för länge tror jag man blir mer osäker sen när man får komma hem...
Alla läkare, barnmorskor och sköterskor sa att jag hade en väldigt intensiv förlossning. Men en lätt och bra sådan...
Nu i efterhand kan jag nog vara beredd att hålla med dom.
 
Idag 4 dagar senare mår jag som en prinsessa igen. Allt flyter på och vi har haft gäster dagarna i ända.
 

Fullt upp

Igårkväkl började jag skriva på min förlossningsberättelse.
Den är istortsett klar och ligger sparad i utkastet :)
Så under dagen kommer jag att publicera den och svara på alla kommentarer.
Så jag har varken struntat eller glömt er. Men allt tar ju lixom lite tid när man har en liten som vi försöker lära känna.
Dessutom har de varit fullt upp med besök sen vi kom hem.
Idag har vi sagt ifrån oss besök då vi gärna vill hinna vara bara vi.
Nu ska jag ta dn macka, sen hämta Vilgot som sovmyser med pappsen i sängen.
Idag ska vi göra så lite som möjligt. Ringa BVC ska också göras.


Grattis blogg.se?

Äntligen är appen fixad! Härligt! Så man kanske ska säga grattis? Nu sitter vi i bilen på väg till BB. Idag är de dax för lillemans PKU test. Jag är jätte nervös och önskar att ja inte visste vad de skulle göra. Nu nät ja vet så börjar ja nästan gråta bara tanken på de. Men de kommer gå bra. Såklart! Eller?! Efter BB kommer lillemans mormor, morfar, moster (som också är gudmor) och hans 2 kusiner. (som jag för övrigt är gudmor till) Natten har varit helt ok. Jag har dock en rejäl sömnbrist. Vilket resulterat i konstant huvudvärk. Men natten har bjudit på mer sömn än natten till igår. Idag är de Lillemans BF dag. Tänk om jag hade gått över tiden. Jag hade aldrig(!!!) klarat de. Jag kan inte se mej ett liv utan Vilgot vid våran sida. Kärleken till sitt barn är obeskrivligt. Jag har trott mej förstå. Men de går inte att förstå om man inte har egna barn. Så är det.


Den vackraste stunden i livet var den när du kom.....

Blogg.se! Ni är ett skämt! De går inte ens att kolla kommentarerna för nån jävla"ko" har rymt. Använder ordentligt språk!
 
Så, eftersom blogg.se har fuckat upp sig i vanlig ordning kan jag varken läsa eller svara på alla 56 kommentarer som ligger där och väntar...
 
 
Nu!
Nu har jag fått tid att starta datorn. Prinsen sover för fullt. Han har inte gjort anat än att sovit hela dagen istortsett.. Inatt har han dock gjort allt annat än sovit.
Vi har varit vakna hela natten och ammat konstant.
 
Idag har mjölken runnit till ordentligt och jag känner mej mer eller mindre som Dolly Parton. Men eftersom Vilgot har sivit större delen av dagen så har jag fått väcka honom för mat. Annars skulle nog mina boobs sprängas. Ja iaf så känns det så.
Allt går såå himla bra. De känns som jag inte har gjort annat än att varit mamma till denna lilla skönhet.
 
Jag har fått flera frågor på fejjan om jag inte ska lägga upp bilder på honom. Svaret är nej. Iaf än så länge.. De bilder som hamnar där är ansiktet övertäckt.
Jag har skrivit anledningen förut. Och de är fortfarande för att de inte är hans val att vara med på nätet.
Idga har Vilgots farmor och farfar och ena kusin varit här på besök. Dom hade med sig tårta och presenter :) Vi fikade och pratade. Kusinen badade i poolen trots att de bara var 22 grader... (Fortfarande för kallt för mej, OM jag skulle fått bada nu)
Dom fick ju komma och hämta Zina i onsdags när vi var till förlossningen. Så de lämnade henne idag.
Både jag och Anders har varit supernyfikna på hur Zina skulle reagera.
Hon har tagit de jätte bra.och är en supersyster :) Hon har nosat på honom och slickade på hans fot. Hon är jätte försiktg.
 
När Svärisarna åkte hem tog vi oss en promenad runt byn. Premiär! Han sov och sov och sov. Han gillar sin vagn och ligger i den när vi inte har honom  på bröstet eller är i sovrummet.
 
 
Min mage har försvunnit jätte mycket... Jag måste nog erkänna att jag saknar den....
 
Varken jag eller Anders kan fatta att vi blivit mamma och pappa. De är sån sjukt obeskrivlig känsla. Vi går som på moln :D
Imorn ska vi tillbaka till BB och göra PKU test. Egentligen brukar de göra de innan man blir hemskickad men vi måsse så bra, och allt gick så bra och Vilgot blev godkänd av läkaren. Så vi såg ingen anledning till att vara kvar där och ta upp deras plats. och  katterna var ju hemma. Dessutom läker man bättre hemma och de är skönare att komma in i sin egen rytm.
 
Nu ska de nog ätas här... Pyret börjar gny...
 
Juste, ja ska skriva en förlossningsberättelse också.. men den kommer när den kommer...
 

Min nya roll- mamma!

Jag är ledsen att bloggen blir lidande.
Eller va fan de e ja inte alls.
Jag älskar mitt nya liv. Mitt nya liv som mamma.
Vi är vakna nätterna igenom. Då äter lilleman.
Idag har han sovit närmare 4 timmar, han vaknade i 5 min för att äta, med de va allt. Nu sover han på mitt bröst igen och de är underbart.
Nu ska ha vila lite. Se om ja hinner starta datorn senare..

Jag vill skrika ut min lycka

Onsdagen den 4 juli kl 17.20 bestämde sig den mest perfekta pojken att titta ut. 
Han har fått namnet Vilgot. Vilgot Stig Sven Sjöberg. Han var 3270 g och 49 lång.
Jag berätta mer en annan dag. 
Allt har gått bra och vi mår alla finfint.

Skillnaden mellan sammandragningar och förvärkar?

Allt är så luddigt tycker jag.
Vad är skillnaden mellan sammandragningar och förvärkar?
Sammandragningar har jag haft större delen av graviditeten. De kan ju knappast vara förvärkar. Lång förlossningsprocess skulle ja säga..
 
(Jag är typ proffs på att spilla på min mage.. Men de är bara för att den är i vägen)
 
Igår blev jag visserligen lite mer klar i skallen med de. Sammandragningar, de är då magen blir tokhård. De behöver inte göra ont. Men på mej har de gjort ont större delen..
Men inatt fick jag mej en rejäl smak på förvärkar. De gjorde så sjukt ont! Vid 4 tiden vaknade jag och hade galen mensvärk. Men jag kunde fortfarande prata ;) (Min syster sa de efter att vi första gången åkte in på förlossningen.. Du kan ju fortfarande prata...) Så nu har ja de och vänta mej.. När de är dax ska ja inte kunna prata..
Men idag sa syrran att ja kanske inte bara ska gå på de ;)
 
Sen när vi gick upp vid 10 tiden hade jag fortfarande dessa förvärkar.. De var molande hela tiden och sen vips drog de iväg och gjorde hiskeligt ont.
Men sen gick de över.
 
Jag hoppade i bikinin och gick ut och sattte mej i solstolen. Anders gjorde rent poolen och efter ett par timmar var de dax för lunch.
Då försvann dessutom solen och vi bänkade oss i soffan..
 
Jag fick hsikeliga sammandragningar (Jag har haft de större delen av dagen) så jag tog en alvedon och somnade.. Sen började Anders med maten och nu sitter vi här. Ny ätna och slappar.
 
Juste. Förra veckan var jag med och tävlade hos Fru Frydebo om ett tandblekningsset. Jag vann tyvärr inte. Men hennes dotter tyckte så synd om dom som inte vann, så hon drog ett tröstpris. Och guess what! Jag vann!
Idag damp de ner i brevlådan :D Och jag  blev superglad!
 
Ett kit med nageltillbehör. Nagelborsste, nagelfil och nagelolja som luktar supergott!
Tack snälla för vinsten!
 
 
 

En annan vändning av dagen...

Vilken konstig dag de har varit idag.
Eller eftermiddagen tog en annan vändning..
 
I morse gick vi upp, käkade frukost, Anders gick med Zina och jag startade en tvätt. Sen satte vi igång och storstädade hela huset.
Fån källarvåningen till översta våningen.
 
De gick rätt snabbt. De tog 3 timmar tror ja.. Dock fuskade vi.. Vi struntade i att skura golven...
 
Efter städningen var de dax att besöka barnmorskan. Killarna var ute, och när jag roppade in dom kom bara Movitz. Hej puls! Jag blir ju så jäkla nojig!
Men vi kunde inte vänta in honom. Så efter roppat och skrammlat med maten i 20 minuter var jag tvungen att he upp...
 
Vi åkte iväg.
 
Hos barnmorskan va de bra. Jag har nu gått upp till 70 kg!!! Förstå! 70 pannor! De är en halv jag innan jag blev gravid!! Och ändå ser folk bara en "kula".
Hb var på gränsen.. De låg på 117. Och de ska ligga mellan 117 och 135 för att vara normalt...
Blodtryck och sfmått var också som de skulle.. Dock ligger journalen kvar i bilen så ja kan inte kolla...
MEN!
 
När de var dax att lyssna på Lillemans hjärtljud var de inte som de skulle.. I vanliga fall ligger hjärtljuden på 140/145. Men nu låg de bara på 80!!!
Jag fick snabbt lägga mej på sidan för att se om de ökade. De gjorde de. Hon lyssnade ett bra dag och de ökade som de skulle.
Men för att vara på den säkra sidan så ville hon att vi skulle göra ett nytt CTG, för att vara på den säkra sidan, och för att jag fortfarande känner mindre rörelser..
Så hon ringde till förlossningen. (På Södertälje... Mot min fasa...) och vi fick komma dit direkt!
Där möttes vi av en superbra barnmorska. Birgitta. Hon var verkligen toppen!
Hon förklarade så bra och berättade att lyssnar man på bebis hjärta när man ligger raklång på rygg så är de inte ovanligt att man istället får in mammans hjärtljud.
Hon kopplade på mej CTG och allt såg bra ut. Jag hade dock inte alls lika mycket sammandragningar idag... (Då)
Men vad gör de? Allt såg bra ut! En läkare kom in och gjorde UL. Och likaså där såg allt bra ut. Underbart!
Jag var inte så oroligt då, men jag såg blicken på min bm att hon var orolig, och DÅ varjag också såklart orolig. Jag bröjade gråta...
Men sen var de sån lättnad att allt såg bra ut.
 
Nu ska jag, för att öka ytterligare i vikt ;) käka ett Winerbröd :D
 
 

Välkommen v 40

Jag hoppas (dock tror ja de inte) men jag hoppas att de här är sista veckan i graviditeten som jag välkomnar.
Nu vill jag få ut min prins. Mer än någonsin.
Jag har visserligen känt mej mer som människa nu, än jag någonsin har gjort under denna graviditet. Eller de senaste veckorna sen Lilleman fixerat sig har jag äntligen kunnat röra mej.
De är superskönt.
Dock den nya energin som jag fick för ett tag sen verkar lysa med sin frånvaro..
 
Nu är de dock lugna puckar som gäller. Jag ska istället samla på mej energi till förlossningen.
Sova/ vila och slappa när JAG vill. Inga måsten. Jag göra vad JAG vill, när JAG vill.
 
 
På lördag är de BF dagen... Jag undrar såå när han kommer. Men börjar ställa mej in på övertid. De är lika bra då ja kanske inte blir fullt så besviken.. De kommer ja bli... Alla dagar som är övertid kommer bli en stor besvikenlse...
 
Jag har btw gått upp 23 kg :O Imorn är de besök till barnmorskan.. De sista innan övertid ;)
 
Så här skriver 1177 om v 40
 
 

Vecka 40

Nu har de beräknade 40 graviditetsveckorna gått. Men för många kan det ännu dröja några dagar innan förlossningen sätter igång.

Många kvinnor känner sig uppgivna och trötta på graviditeten när den är fullgången. Man vill bara att barnet ska komma ut. En del funderar över om det är möjligt att sätta igång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Men förlossningen kan inte tvingas igång, och det är bäst att barnet får komma när det är klart. Det kan vara bra att prata med sin barnmorska om hur man kan må bättre i slutet av graviditeten. Förlossningen sätts bara igång på sjukhuset om det finns mycket starka skäl för det. Det kan vara att 42 veckor har gått, eller till exempel att man har högt blodtryck eller att barnet växer dåligt.

I genomsnitt väger ett barn i den här veckan ungefär 3600 gram och är cirka 51 centimeter långt, men vikten och längden kan variera mycket. Vikten ligger oftast mellan 2800 och 4500 gram och längden mellan 47 och 55 centimeter.

Moderkakan är stor som en vanlig omelett och väger runt ett halvt kilo. Den kommer att fortsätta ge fostret näring ännu en tid.


RSS 2.0