Förlossning rädsla
Just nu är de Sjukhuset på 8an och de är en heldel förlossningar med. Jag gråter om vartannat och är fullkomligt livrädd inför min egna förlossning.
Jag är rädd för att spricka, jag är rädd för att skita på mej (skita på nån annan?) men mest av allt är jag rädd för att de ska bli kejsarsnitt.
Om de nu är så att de skulle behöva bli kejsarsnitt, så vill jag veta de ett bra tag innan. Så jag kan förbereda mej mentalt.
Jag vill absolut inte få de som nån surprice.
En annan sak som jag är livrädd för är om de kommer bli en big baby. Över 3500g känns alldels för stort. Jag vill ha en lättviktare.... Men men. De viktigaste är framför allt att han är frisk.
Usch! Jag blir alldeles svettig,svimfärdig och gråtfärdig när jag tänker på förlossningen.
Älskade barn! Du är efterlängtat! ♥
Och jo! JAG vill se på olika förlossningar, för att veta hur de kan gå till.
Nu ska jag kolla klart på Dumma Danskar (Unga mödrar). Anders har precis kommit hem och är ute med Zina. SNart kommer mamma och pappa hit. Vi ska äta och sen ska mamma sova här.
Hon och jag ska ju på bravader imorn ;)
De är ju väldigt vanligt att man spricker eller klipps men dom säger att de inte är något man tänker på.. (eller många jag pratat med har sagt det)..
Skita ner sig är tydligen också vanligt! Har hört att antingen skiter man eller så spyr man.. Vet inte om de är sant?
Men jag har inte koll på om jag bajja nå.. OCH dom är ju så vana vid det att de är nog ongeting för dom. Men jag förstår din rädsla för de, för jag har också bajs-noja ;)
Angående stort barn, antar att du är orolig för ovanstående, spricka/klippas?
Jasper vägde 4175g och var 53,5 cm ganska stor alltså.
Jag sprack inte nått och klipptes heller inte, dom säger att storleken på barnet inte spelar någon roll. Eller jo, såklart om den verkligen blir gigantisk men inom de normala :)
Lyssna på barnmorskan och krysta då hon säger att du ska krysta, låt förloppet ta sin tid..
De gör ont, men en upplevelse jag inte skulle byta bort mot något! :) underbar !
Kejsarsnitt kan jag inte tala något om men jag försöker tänka att de som händer är bäst för bebisen.
Jag försöker tänka att de ska gå bra trots min förra jobbiga FL på 33 timmar från första värk. Men vi fixar de, vi är gjorda för detta, kroppen är fantastisk och vi läker bättre än vad man tror :)
Vi är kvinnor och vi fixar ALLT! :D
(har skrivit från mobilen så kan inte se hela texten, hoppas de inte är allt för många stavfel så de blir missförstånd) :)
Jag var ju också rädd för att spricka men när man väl låg där så sket jag fullständigt i det. Jag var så fokuserad på att få ut Josh och hans välmående gick före min rädsla för att spricka. Och efteråt när jag fick veta att jag hade spruckit så var det ingen stor grej, och snabbt läkte man också. Det enda som var jobbigt var när stygnen stramade ibland men dom försvann snabbt och då tänkte man inte mer på det :)
Ang. att skita ner sig så slapp jag det, när vattnet gick och jag satt på toaletten medan sambon sprang runt i cirklar så passade kroppen på att tömma sig. Sen på vissa ställen ger dom lavemang har jag hört. Men det är inte hela världen att man skiter, personalen är vana att se det mesta. Det är inte konstigt att det händer när man har ett sånt tryck på ändtarmen.
Kejsarsnitt fick jag ju inte uppleva, men jag gick in med inställningen att skulle det bli så, ja då fick det bli så. Bara Josh mådde bra, det var som sagt det man fokuserade på hela resan.
Säger som Elin, en förlossning gör ont men det är en upplevelse jag inte skulle byta bort mot något annat. Det var riktigt häftigt och när man får sin lilla på bröstet så stannar tiden. Direkt när Josh kom ut så försvann smärtan och istället grät man glädjetårar ;)
Jag hoppas att du får en minst lika bra förlossning som jag fick. Jag lämnade BB med en känsla av att en förlossning var något jag ville uppleva igen ;)
Vi har bråka och diskuterat namnen mycket under tiden som vi vänta på att jag skulle bli gravid så vi fick fram ett tjejnamn och ett kilnamn. Om det hade blivit en tjej hade det blivit en Tove men nu när det är en kille så ska han heta Valle. Det är det ända namnet vi har kunna enats runt. Så nu är det bäst att grabben ser ut som en Valle ;-)
De är bland de häftigaste man kan uppleva men de spelar ingen roll hur många gånger du får höra de innan för de går inte att sätta fingret på de innan de är gjort. Och jag va precis lika rädd som du!
Men så länge du litar på barnmorskan och gör de hon säger åt dej att göra så kommer allt gå jätte bra, och litar du inte på henne så säger du bara att du vill ha en annan.
Och tro de eller ej men du kommer känna grejer du inte har en aning om och ändå veta vad du ska göra!
Vi har ju pratat om förlossningen miljoner gånger och kan göra de miljoner gånger till om du så känner dej en centermeter tryggare. <3
Du kommer klara de där galant!
Puss
Åh gud vad roligt med bebis, spännande :)
Vinn ett valfritt mobilskal hos mig - http://feliziahooks.blogg.se/2012/april/vinn-valfritt-mobilskal-fran-wwwsupplyse.html#comment
Va inte rädd vännen, dom vet va dom gör på sjukhuset. Bara till o lyssna på dom.
De klipper innan du spricker o det känns absolut ingenting.
Jag valde att få lavemang, vilket var otroligt härligt faktiskt. Sen om du inte skulle hinna få det så spelar d ingen roll om det händer en olycka. Det torkas bort lika fort igen.
Nått stort barn blir det nog inte med tanke på din nätta figur :)
Jag vart oxå rädd för kejsarsnitt, men när man väl ligger där o kämpar så går man med på allt. Bara barnet kommer ut friskt.
Det kommer gå kanon ska du se :)
Ja hade oxå en riktigt jobbig förlossningsrädsla,var rädd för precis samma sak som dig osv, och ja tror faktiskt att alla känner så (även de som säger att dom inte oroa sig överhuvudtaget haha
Förstår din rädsla, han också börja kolla såna program och tyckte det var så hemskt men samtidigt ville man ju kolla, och kollar fortfarande :)
Sv; Operationen har gått bra, fast den tog ngåra timmar längre än planerat.
Tack för din omtanke :)
Kram
NÄDÅ kom igen nu, ingen rädsla här inte!! Vi är kvinnor, vi klarar detta =) Nä men jag förstår vad du menar, jag har varit riktigt spänd men nu i vecka 36 VILL JAG BARA HA UT den här ungen. Känns redan som jag går på övertid haha
Varför tror folk att din bebis kommer komma för tidigt?
Allt kommer gå jätte bra ska du se :). Jag har bett om att få lavemang i mitt förlossningsbrev så när jag väll kommer in så vet dem att jag vill ha det. För jag vill verkligen inte skita ner mig :P hehe. Det där med att spricka känner jag samma sak, lite orolig men litar på att dem som tar hand om mig gör det bästa för att jag ska spricka så lite som möjligt.
har du pratat med din barnmorska om detta? jag vart erbjuden att gå och prata med en person om förlossningsrädsla om jag ville men tackade nej då jag inte är orolig inför förlossningen utan mera taggad.
Kram
Usch ja! Jag försöker dock tänka på att de allra, allra flesta skaffar fler än ett barn. Om det är så hemskt, då skulle de inte göra om det!!!
Lugn och fin nu :) Det här kommer att gå finemang ska du se. Jag kan säga att jag är akut snittad med 2 och vanligt förlöst med en. Första vägde 4850 (akut snitt men med påbörjat värkarbete) den andra helt naturligt med endast lustgas, fick sy några stygn hon vägde 4200. den sista akut snitt en månad för tidigt då 3200 g. Jag mår prima och det kommer du också att göra :) jag är gärna ett stöd i dina tankar om jag kan hjälpa dig på något sätt. Kram till dig
Var inte rädd!! Det blir den mest underbara upplevelsen!!! Se fram emot den och inte bara för att träffa lilleman ir! :) Denna upplevelse kommer vara en av de saker du aldrig kommer glömma!! Visst kommer det att göra ont, visst kan något hända. Men varför ta ut saker i förskott??? Önskar dig lycka till!!!
spricka och skita på mej eller på nån annan var oxå mina största farhagor, trodde ALDRIG att jag skulle klara av att föda ett barn, kollade på förlossningsdokum. m.m. för att förbereda mej men man blev bara psykisk förstörd... MEN det gick faktiskt jättebra.. läs gärna om min förlossning så kanske det kommer lugna dej lite :) jag födde för 3 veckor sedan och fick en frisk liten pojke, jag sket inte på mej, ett tips är att ta laxeringsmedel när tiden närmar sej, tömma magen så att det känns lugnande, jag sprack inte direkt heller men lite skrapsår elller vad man ska säga, dem sydde lite stygn med bedövning så det känner du inte alls kan jag LOVA!
Good Luck!
För det första vill jag säga att du ABSOLUT inte är ensam om din rädsla, när jag väntade min dotter kände jag EXAKT likadant.
Men jag tänkte alltid "kunde hon det så kan jag", samt att jag föreställde mig det värsta för att sen vara beredd på det värsta, och sen när det väl var dags då kändes det som att det inte var något alls. Just för att jag hade tänkt det värsta.
Lycka till :)
