Sandra´s Vita Vrå

Det blev ett litet hastigt slut i förra inlägget.
Anledningen var att Anders ringde och åkte från jobbet. Jag skulle möta upp honom i Läggesta och hade inte gjort ett smack förutom käkat och gått upp.
Så de blev till att sätta fart.

Iväg till Kungens Kurva för att hämta ut soffan.

De var ju en upplevelse kan ja säga.. Först när vi kommer dit och killen bär ut soffan så ställer han ner den på kajen. De hade regnat och plasten blev blöt (blöt= hal)
Eftersom jag redan fått foglossning så ska ja undvika att bära och framföralllt undvika att bära tungt.

Men men. Ingen annan hjälpe till så jag fick ta min amuskler som legat vilande sen jag föddes typ och bära.
Tung som fasen och hal slutade de med att jag tappade soffan. Pang bom rakt ner i marken.
Inte nog med de fick jag all lera och regnvatten som den stått i rakt på kinden....
Mysigt.
Den andra delen fick killen från Mio hjälpa till med.
Då kom problem nr 2. Hur fasen skulle de få plats. Efter massa pusslande och lite blod så gick de tillslut. De är tur att jag har sån stark karl!

Jag undrade hur 17 vi skulle få in den i huset. Men min karl är inte bara stark, utan också lite smart. Så han kom på att vi skulle ta ut alla kuddar som vägde ton och så blev den nästan plättlätt.
Okej ja ljög. Den var inte alls lätt. Inte för 5 öre. Men den va lättare.
Ena delen vi bar in snudda vid min stortå och jag fick genast en ilning i kroppen hur fruktansvärt ont de skulle göra om man råkade slå i den i stortånageln. I samma stund jag slutade tänka på de sa de bara poff. Och jag gav av ett skrik och började gråta.
Japp jag började gråta. Inte för hormonerna som har tagit över min kropp, utan för att jag fick soffan under tånagekn och den bändes upp och de började blöda. De gjorde så ont så ja inte visste varit jag skulle ta vägen.
Nu dunkar hela stortån.

Iaf. soffan hamnade på sin plats.
Under den gamla soffan hittade vi katternas ALLA leksaker. Jag har lixom undrar vaart dom tagit vägen men tänkt att de följt med dammsugarn.



Så här såg de ut med de gamla sofforna...


Sorgligt egentligen... Jag gillade stilen på Tomelilla sofforna.. Dom passade så bra här hemma...

Och efter blev de så här...


Den var visst större än vi trodde. Men de gör väl inget...
Nu längtar jag tills vi (Läs: Jag) skaffat några färgglada kuddar att ha i soffan ;)

De andra sofforna står nu i andra halvan av vardagsrummet. Zina har fått ärva den, men den ska bäras upp först. Men nu är de färdig buret för min del.
Katterna röjer satan här hemma. Dom har ju massa ställen att klättra på.
Nu är de dock ännu viktigare att vi klipper klorna på dom regelbundet.... Vi vill ju inte ha en sönderklöst soffa.



Nu ska ja mysa ner mej i våran nya King Size ;) Förövrigt heter den Bolton och är från Mio Möbler.